Han har infekterat min hjärna, han är musik som går på repeat i mitt huvud. Han slutar inte snurra i mina tankar, han vägrar ta en paus. Min hjärna släpper inte tanken på att kyssa honom, släpper inte nyfikenheten på hur hans kropp skulle kännas, hur hans varelse skulle se ut liggande i min säng.
Och det är frustrerande, lockande, krävande, tändande, enerverande, tärande. Att vilja och undra så mycket att man tappar tråden i en vanlig konversation. Att man sluter ögonen och känner den fallande känslan i magen så fort man ser hans ansikte framför sig.
Så här mycket har jag aldrig åtrått utan att ens ha en kyss att skryta om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar