Hur vågar han komma hit och lämna sin doft i mitt hår, sin värme på min hud, sin smak på mina läppar och sen bara gå. Jag sitter här som en knarkare med abstinens, rastlös.
Han ger mig tillräckligt för att jag ska vilja ha mer, men inte tillräckligt för att jag ska bli hög.
Hans närvaro får mig att tända till, bara för att dra sig undan och hålla sig undan.
Sen står han här igen med sitt leende, sina ögon, sin värme och sina insinuationer. Jag känner mig som råttan i en katt och råtta lek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar