J.
Är tillbaka.
Han som skänkte mig så mycket frustration, så mycket njutning. Han med den luriga blicken, med de långa fingrarna, med det dominanta sättet. Han som kunde driva mig till vansinne genom ord på en skärm, han som startade sin cam och retade mig med sin åh-så-läckra kropp. Han med en mage som man skulle kunna äta choklad från.
Han som överöste mig med komplimanger, som fick mig att våga, som fick mig att öppna upp och prata om min åtrå, om min lust, om mina fantasier.
J.
Han som försvann, som lämnade mig frustrerad.
Som var spårlöst borta innan vi ens hunnit träffas, innan vi hunnit se om samma gnista av sexuell nyfikenhet fanns i verkligheten. För den kändes verklig.
J.
Är tillbaka.
Plötsligt, spontant.
Och han har fortfarande samma förmåga att lämna mig med lust bultande under mitt skinn, med smaken av sex i munnen, med ett snurrande huvud.
Och jag fogar mig, böjer mig gärna för hans lust, för hans dominanta beteende. För det tänder mig, det får den snälla flickan i mig att rodna.
Han erbjuder mig en skamfri sexualitet, lust utan måsten, han ger mig en chans att leva ut det som jag inte vågar sätta ord på annars.
Han erbjuder mig en väg in i mina egna fantasier utan att jag behöver känna skuld.
Behöver jag säga att jag är glad att han är tillbaka?
