Den luriga blicken hos J.

Hans luriga blick driver mig till sexuellt vanvett. Vi hade camen igång jag o J. Hans kropp är som gjord för att smeka, att låta tungan snudda vid. Hans blickar skär igenom även de största hämningarna. I takt med att hans andning blev tyngre så blev min med det. Jag smekte mig själv till extas inför hans ögon. När han kom ville jag inget hellre än att han skulle varit i mig istället. Men snart behöver jag inte fantisera längre...
Snart..

Lek.

Om han kunde gissa rätt så skulle jag ta av mig alla mina kläder, om han gissade fel så fick han ta av sig ett plagg för varje fel gissning. Det var väldigt njutningsfullt att se hans plagg falla bit för bit. Han hade en fruktansvärt vacker kropp, varje muskel var precis så definierad som den ska vara. *grrr*
Han gissade aldrig rätt, men snäll som jag är så fick han se min kropp iallafall.

Jag älskar att leka med 20åriga män...

Ett citat som beskriver mina tankar.

Varje dag när jag ser dig dras jag till dig.
Varje natt när jag sover längtar jag efter dig.
Varje dag. Varje natt.

//Virgin Territory

Funderingar.

Är mina gråzoner värda den utforskning jag ger dem? Kommer detta att frambringa någon sorts förändring av den jag är? Eller är det i slutändan bara ett slöseri av tid jag kunde spenderat bättre på andra saker?
Ibland undrar jag om detta introverta sökande efter sexuell frigörelse bara är ett självbedrägeri. Jag kanske inte är en sensuell och passionerad människa, jag kanske är menad att vara kall.
Det är kanske den jag är? Det är kanske meningen att jag ska måla ut mina passioner, skriva ut dem, drömma om dem.

Men det kanske inte är meningen att jag ska leva ut dem?

Jag har så svårt att uppbåda den intensitet som krävs för att orka fortsätta mitt sökande när tvivel hela tiden kommer sättande.
Bekvämlighet är en annan faktor, det är lätt och väldigt bekvämt att stanna i min inrutade tillvaro, där passion, sexualitet och lystnad är känslor som ska stoppas undan. På sin höjd så kommer det fram i passiv-aggressiva målningar och dikter. Kanske har jag förlorat greppet om den delen av mig, kanske har inte jag den sexuella drivkraften? Jag kanske är hämmad av naturen och menad att vara så...

Men ibland så tvivlar jag på andra hållet. Om jag inte vore en passionerad varelse skulle jag då självmant utsätta mig för kyssar som jag vet får mig att tappa fattningen? Skulle jag självmant söka beröring från händer och läppar som ger mig gåshud? Skulle jag ge mig i kast med en man som får mig att tappa de flesta av mina hämningar om så bara för en stund?

Det känns som om jag lever dubbla liv, som om jag är en delad person. Det känns som om jag är en vandrande motsägelse: Hämmad-frigjord, het-kall, passionerad-ointresserad, villig-ovillig, modig-Förbaskat rädd. Jag är så rädd, och så feg. Jag är så feg, att jag knappt vågar utforska min egen sexualitet. För det jag finner kanske inte är något jag kan stå ut med.

Ömsint.

Det var ömsint, han kysste min tinning, han strök undan mitt hår. Han var så nära, så närvarande. Vi kysstes tills min beslutsförmåga var borta, tills det snurrade i mitt huvud.

Nu känns det som en förlust att han inte är min säng.

Kyssen.

Ungefär så drömmer jag ibland, i skisser med röda toner. Sensuellt.

Passion.

Jag balanserar så nära lågan att jag förr eller senare kommer att bränna mig. Jag tappar kontrollen av passionen, av åtrån, av modet. Det är berusande, upplyftande, förtärande.
Jag börjar se världen annorlunda, känner musiken annorlunda. Målar annorlunda, varje penseldrag på duken känns som en smekning av min hud, rytmen i musiken känns som min egen puls. Alla mina sinnen är på helspänn, jag njuter av det.

Jag drack i lördags, det skulle jag inte ha gjort. Mina sinnen gick överstyr, varenda känsla var så stor att hela jag bultade av intrycken. Där var en man som jag sett, en främling. Men ändå inte främmande. Hans händer var plötsligt på min rumpa, hårt. Jag kände att min puls plötsligt stannade till. Hans läppar var 2 millimeter från mitt öra: Det där gillar du...
Jag kysste honom, hårt, intensivt. Jag gick min väg.

Åtrån rusade så snabbt igenom min kropp att det brusade i mina öron. Felplacerad åtrå, felaktiverade begär. Jag ville...
Men inte där, inte med honom, jag var bara fylld av en sexuell längtan, av begär som han möjligen inte kunde stilla.
Jag balanserar alldeles för nära lågan, jag håller på att tappa den sista biten kontroll.

Kommer jag att kunna leva så? Kommer jag att känna igen mitt eget ansikte?

Jag kommer att bränna mig själv.