Farlig.

Han är farlig för mig, hans ord får min hjärna att tända till direkt. Han retas, förser mig med scener som jag inte kan få ur mitt huvud.

Att ord kan göra hela skillnaden, att ord kan vara ett så farligt vapen. Att ord kan vara ett så njutningsfullt förspel, ett spel som tycks pågå för evigt.

För när vi väl är där, så händer ingenting. Han är fräck och behärskad, jag kan vara fräck men är också alldeles för blyg för att våga. Så vi sitter där, jag får bita mig själv i underläppen för att inte grensla honom rakt upp och ner.
Sätta mig på mina händer för att inte trycka mina händer mot hans kropp, bita ihop och le för att inte skrika rakt ut av frustration.

"Men sätt på mig för fan!! Du vet att jag vill, du vet att du vill!!"

Hans ord ekar i mitt huvud och jag vet att jag går ytterligare en sömnlös kväll till mötes. Ytterligare en orolig natt, ytterligare en dag då jag vaknar skälvande för att min kropp skriker efter något som bara han kan ge.