3 glas vin.

3 glas vin ändrar allt.
Jag önskar att han vore här så jag kunde knuffa ner honom på min säng och kyssa honom girigt. Hårt, skoningslöst. Sätta mig gränsle över honom och ta det jag vill ha. Jag vill ha hans kropp, hans beröring, hans hud mot min, hans händer på min kropp. Jag vill känna hans smak, hans värme, hans beröring. Jag vill känna honom närmre än något annat,
Jag vill ha honom under min hud, för att se om det släcker åtrån som verkligen brinner just nu.
Han retas med mig, leker med orden men han är nog inte medveten om effekten han har på mig. Jag känner lusten in i minsta molekyl, och allt jag kan göra är att försöka hålla minen och undvika att bli fullkomligt förtärd.

Utan en kyss.

Han har infekterat min hjärna, han är musik som går på repeat i mitt huvud. Han slutar inte snurra i mina tankar, han vägrar ta en paus. Min hjärna släpper inte tanken på att kyssa honom, släpper inte nyfikenheten på hur hans kropp skulle kännas, hur hans varelse skulle se ut liggande i min säng.

Och det är frustrerande, lockande, krävande, tändande, enerverande, tärande. Att vilja och undra så mycket att man tappar tråden i en vanlig konversation. Att man sluter ögonen och känner den fallande känslan i magen så fort man ser hans ansikte framför sig.

Så här mycket har jag aldrig åtrått utan att ens ha en kyss att skryta om.

En tanke.

Jag vill trycka upp honom mot en vägg, kyssa vettet ur honom och låta min hand glida in innanför hans kläder så jag får känna hans värme.

Kan jag?? Snälla?

Motstånd är meningslöst.

Jag kan inte låta bli att sluta ögonen och fantisera. Jag kan inte motstå frestelsen att tillfredsställa mig själv även om jag vet att det bara förvärrar min lust. Desto mer mina tankar glider in på sex, desto mer vill jag röra vid mig själv. Men om jag rör vid mig själv så förvandlas min lusts tysta morrande till regelrätta vrål. Då går min lust från att spinna lätt till att bli en vibration som tar över hela min varelse. Det bästa vore att låta bli att tänka på sex helt och hållet men hur ska jag kunna låta bli.

Därmed slutsatsen att motstånd är fullkomligt och evigt meningslöst.

Det där suget i magen.

När jag vaknade imorse så var det med ett sug i magen, en längtan efter hans famn. Otroligt nog. Detta är den kyskaste inledning på en möjlig relation jag någonsin haft.
Jag längtar mig galen efter mer men jag lägger band på mina begär. Samma sak som jag alltid gjort. Men nu gör jag det av andra skäl, i vanliga fall så får jag sex men lider ändå av uppdämda känslor av åtrå.
Nu vill jag. Jag vill, vill, vill.
Jag ser på honom när han är här och vill inget hellre än att dra mina fingertoppar över hans hud för att veta hur den skulle kännas mot min hud. Jag vill verkligen veta hur hans mun smakar på riktigt, hur hans tunga känns. Hur hans hår känns mellan mina fingrar, jag vill leka med lockarna i hans nacke.
Det enda jag vet om fysisk känsla med denne man är känslan av att bli hårt kramad av honom, jag vet hur hans mun känns mot min käklinje och hur spända hans läppar har varit när vi delat ganska kyska kyssar. Men det lilla jag fått har gett mig mersmak, jag vill veta om spontaniteten och retsticke-sinnet han charmigt nog lider av skulle vara där i en sån situation.

Så jag tänker på det, och suget i magen vägrar lägga sig.

...

Hur kan det komma sig att sex är så svårt? Att sex och intimitet blir ett oöverstigligt hinder?
Att jag med all min passion, all min styrka och min vilja helt enkelt tycker att sex är det svåraste som finns.

Sex med sin närhet är så.. stort! Mäktigt. Jag drömmer om sex, jag målar det, jag skriver det men att rent fysiskt prata om det är så jobbigt, så krävande, så genant. Jag försöker, för jag vill verkligen. Men det är fortfarande så svårt, och orden tycks aldrig kunna lämna min mun. För oavsett hur hårt jag försöker så kan jag inte.

Missförstå rätt, jag njuter av närheten, av någons mjuka hud. Av varma läppar och händer. Jag kan längta efter att känna en annan persons händer på min kropp, men tycks inte kunna uttrycka den längtan mer än som ord på en anonym blogg.

Driver mig till vanvett.

Bara jag tänker på hans mjuka läppar och de kyska kyssarna jag ärligt stal så känner jag ett sug i magen jag inte känt på evigheter. Bara jag tänker på hur hans mun rörde sig mot min käklinje när han mumlade godnatt, hur hans skägg var mjukt och strävt så känner jag att jag håller på att krevera av åtrå.
Tankarna på honom driver mig till ett långsamt och njutningsfullt vanvett.
Att vilja ha men inte få.
Aldrig trodde jag att jag möjligen skulle kunna njuta av en sådan plåga. Synen av hans mage när han blottade den i ett par sekunder gjorde mig fullkomligt stum av lust, inte ett ord klarade jag att yttra till hans stora förnöjelse. Huden på hans platta mage såg ut att vara lite för liten för hans kropp som en tröja man växt ur men ändå tar på sig. Alldeles utsträckt vid höfterna. Jag klarar knappt att tänka på hans långa smidiga fingrar, eller hur mjukt han kramar mig. Bara hans doft, o herre min skapare. Hans doft. *suck*

Jag kommer att bli fullkomligt galen...