Förgör mig.

Jag har en älskare, en man med ljuvliga läppar, sköna händer och en mörk blick. En man med en tunga som driver till extas, en man vars beröring tänder eldar i mig som ligger och pyr i hans frånvaro. En man som fått mig att inse att det inte finns skam i att älska, att det inte finns skam i att njuta. Att grensla honom och känna honom djupt i mig fyller hela mitt inre med köttsliga begär jag inte trodde fanns och som verkar omöjliga att stilla. Bara tanken på hans tyngd mot min kropp får min andning att bli tung, tanken på hans händer mot mina innanlår får mig att skaka av ren åtrå. Jag tänker på hans läppar mot min nacke och njuter av tanken samtidigt som frustrationen håller på att förgöra mig.

Jag har aldrig njutit så mycket av bli förgörd...