Förförelse.

Jag gillar att spela sexuella spel.
Att ikläda mig mentala roller.
Att anta den sexuella formen av någon annan.

Att vara femme fatale.
Att förföra, förgöra.
Att styra om än i det tysta.
Du tror att jag är blyg, att jag är tystlåten och inte kan hävda min sexuella rätt.
Men nej.
Jag styr i det tysta.
Jag har dig egentligen precis där jag vill ha dig, i mitt nät.
Du gör precis det jag vill att du ska göra.
Du kysser mig där jag vill bli kysst, du smeker mig där jag vill bli smekt.
Du rör vid mig som jag vill bli rörd.

Du tror att jag är tyst för att jag är oskyldig.
Men jag är tyst för att ord är onödiga.

Redan innan vi möts har jag iklätt mig min roll,
jag väljer mina färger väl.
Min modesta urringning, min "snälla" kjollängd.
Mitt val av smycken och mitt val av frisyr.
Prydlig men med en tendens att slita sig loss så att håret draperar mina ögon.
Jag klär mig för att dölja den svarta spetsen som finns under ytan.
Jag klär mig för att gömma det som bubblar under min yta.
För att insinuera att du får vara mannen så är jag den försiktiga kvinnan.

Sekunden våra blickar möts börjar jag berätta vad jag vill.

Varje beröring, varje ögonkast.
Varje gång jag försiktigt drar håret bakom örat,
varje gång jag rodnar,
eller blygt tittar bort har jag redan styrt dig åt mitt håll.

Jag har redan förfört och förgört dig i det tysta.